-

konversationen som följde var rätt enkelt, egentligen.

jag: säg något du önskar dig. mest av allt i hela vida världen. just nu.
han: att dö. dudå?
jag: jag vill. . sitta i ösregn med någon som bara håller medan man skriker och gråter för att vända hemåt och bygga filtkojjor och hångla.
han: det låter fint. 

egentligen är absolut inget alls fint längre. jag lever inte ens på hoppet. jag deppar ihop till musik med band jag älskar men borde hata och känner ångesten krypa under huden. allt som tar sig igenom helt enkelt.

TIDIGARE AVTRYCK

Lämna ditt avtryck här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

Bloggadress/Hemsida:

Meddelande:

Trackback
RSS 2.0