jag har bytt namn på dikta och det passar mig bättre så nu hittar ni mig även här, ni som konstant följer min virtuella dagbok. jag saknar blogspot där jag hängde som trettonåring och längtade hem. det här stängs alltså ner för framtida inlägg, men jag låter bloggen finnas kvar. det är en del av mig. men nu vill jag bara hitta mig själv.

hej elin. det är femtio dagar kvar tills du möter din värsta rädsla. din boggart. åh herregud. sen då? hur ska jag överleva? en av de där som inte tog livet av sig för att man måste få veta slutet. en av de där som rowling dedikterade boken till. en av de som hållt ut till slutet. vart med. hjärtat sitter utanpå just nu efter att ha läst del två för tredje gången på två dagar. andningssvårigheter, jag kan inte se, jag bara gråter. det är femtio dagar kvar och jag känner mig som en treåring. femtio dagar. sen är det jag och min boggart.

ville bara att jag skulle ha något att läsa om femtio dagar. för att klara av ångesten.

-

tänk om jag bara hade vart en av de där lyckliga få. ett av de små barnen som vaknade en morgon av ugglor som tjöt utanför fönstret. ett av barnen som sprang ner till frukostbordet och undrade vad som stod på. ett av barnen som fått ett brev. brevet. tänk vad som hade kunnat hända. jag hade fått åka till ett magiskt slott, bli klasskompis med mr potter och vågat bjuda ut mr wasley på balen i årskurs fyra. tänk om jag hade fått vara med. leta efter nargles med miss lovegood och läsa böcker med miss granger. allt såntdär som aldrig kommer att hända eftersom jag inte är en av de lyckliga. 

albus, din jävel - jag väntar fortfarande på mitt brev. fan.