jag: för att jag vet det. . för att jag gillar dig ganska mycket mer än jag borde. jag bara visar det inte för vi är kompisar och det vore awkward.

pojke: blev ganska glad nu. fast det är sant. ganska awkward.

jag: jo jag vet. därför håller jag det för mig själv.

pojke: är det delvis detta som gör att du inte mår så bra?

jag: nope. det stör mig inte. är rätt van vid det här laget.

pojke: det här laget. har du gillat mig länge?

jag: ett tag, ja. men hela det här hålla-käften-för-att-inte-förstöra är jag van med. när det gäller mycket.

pojke: skicka inte glada gubbar. det passar inte in. du borde liksom inte vara nöjd?

jag: nöjd? hur menar du?

pojke: jag vet inte. hur vill du ha det?

jag: med vad? jag hänger verkligen inte med.

pojke: ja? är du nöjd som det är?

jag: vet inte om jag bör uttala mig kring detta. tycker om dig en hel del, men vill liksom inte att vi ska tjaffa och blir ovänner så. .

pojke: det blir vi inte. dock kan du blir sårad. och det är det inte värt.

jag: tro mig. det är större risk att jag gör illa dig. så oroa dig inte.

pojke: hur menar du?

jag: jag finns. tro mig. det räcker. 
pojke: okej. vad menar du med finns?

jag: nej alltså. jag vet inte. men det är ju uppenbarligen något fel på mig.

pojke: är det?

jag: skulle jag vara ensam annars?

pojke: det är inget fel på dig.

jag: ehe. .

pojke: seriöst.

jag: tack. eller vafan man nu säger.